...och fortsätter leva. Men det är jobbigt. Sedan januari 2011 har vi haft så många förluster att vi i familjen är helt utmattade. Svärmor, svärfar och bästa vän. Fyra hundar och tre katter. Plus frånfälle rörande andra viktiga personer som barnen tar oerhört hårt.
Nåja, man kan leda en häst till vatten men man kan inte tvinga den att dricka. Med det menar jag:
Man slutar aldrig vara förälder, mamma eller pappa. Men man kan aktivt välja bort sin roll som förälder. Det står en fritt att göra, men är det så rättvist och snällt mot sina barn? Jag bara undrar....
Jaja. Livet går, som sagt, vidare.
Igår fick sambon hoppa in och jobba extra. Så jag gick upp med honom vid åtta-tiden och drack mitt morgonkaffe, sen fastnade jag på filten i solen =)
Frukosten blev inmundigad på altanen tillsammans med barnen, stekt ägg och bacon, mozzarella och polsk tomatsallad - mums!
Ikväll blir det jobb.
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar