Jag säger till, sambon säger till, jag säger en gång till, sambon ytterligare en gång, nästa tillsägning; nu börjar det låta som tjat, och till slut är det ett evigt tjatande, en rundgång...
Jag har hotat med att tömma rummet, även gjort så, hotat med indraget umgänge med kompisar och gjort så, rummet är och förblir ett kaos utan dess like....
Även veckans datatid har varit indragen men icke, rummet är en soptipp. Jag har lovat McDonald's men inte blev det mer städat för det...
Enda gången det faktiskt blev lindrigt rent i rummet var den gången bonusdottern bad honom, ja, ni läste rätt, hon bad honom....
Eller den gången jag faktiskt tömde rummet och storsanerade när han inte var hemma...
Men ändå, utan en pinal, kunde han stöka ner, han är ett geni i nerskräpning, min son, och jag älskar honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar