söndag 29 april 2012

Vilken vecka!

Den här veckan har varit onormalt onormal =)
På måndagen la jag mig frivilligt på en naprapats behandlingsbord och utsatte mig för ett plågeri som senare har visat sig vara det bästa jag gjort och betalat dyra pengar för! På länge! Alltså, göra en massage förbättrar oerhört, men att kombinera det med lite knäck och knak var helt enkelt mirakulöst. Sedan den dagen har jag mått fantastiskt mycket bättre och dessutom, plötsligt , utan ansträngning börjar jag, helt oförhappandes, gå ner i vikt! Förklara den ni! =)

Den bilen som jag sedan ställde på och fixade så att jag skulle ha som en billig pendlarbil gick sönder på måndagen...typiskt nog en timme efter att jag tankat i mina sista 200 kr...damn... Då fick jag låna svärfars bil på onsdagen och tankade i 200 kr som jag fick låna och då går den också sönder!!! Höjden av otur!!! Så det var bara att bita i det sur, ställa på min törstiga volvo och nu ska jag ut o dubba ur mina vinterdäck, för pengar att byta däck för finns inte just nu....måste ha råd att tanka den =(

Imorgon ska jag, efter mycket övervägande, åka på anställningsintervju. Måste ju ha ett jobb, framförallt över sommaren då skolan stänger för sommarlov. Och då blir det ju inga pengar alls.

På tisdag den här veckan ska jag åka och lägga handpenning på en nyare och bättre bil, för vi är nödda och tvungna att ha två bilar då sambon jobbar och tycker att det är lite för långt att gå till jobbet (kinkig han e ;))

Annars så vad det gäller valparna så växer de så det knakar och de leker stojar och busar för fullt! Tänk, knappt två veckor kavr, sen åker den ena valpen till sin nye ägare! Vad dessa veckor gått fort, trots alla tråkigheter och bekymmer.

Nu skiner solen och sonen har fått hem en kompis att leka med och jag ska, efter att tagit på mig en varm tröja, gå ut och börja med bilen. Ni får ha en underbar dag alla mina vänner! Njut av solen, man vet aldrig när nya moln kommer på himlen! =)

lördag 28 april 2012

Ibland blir jag...

...ledsen...
Vet inte hur jag ska beskriva eller hur jag ska skriva för att det ska bli rätt, men, ibland, då kan människor göra mig så ledsen....
Respekt är en väl så underskattad egenskap ibland, så underskattad att folk inte tycks bemöda sig om att använda det.
Vanligt jäkla hyfs. Hur svårt kan det va?

Hur var det nu Stampes mamma sa i Bambi-filmen...? Jo: -Om du inte kan säga något snällt, så säg ingenting alls! Hon var klok, den kaninmamman....
Samtidigt sägs det att man skulle tiga och le...??? Hur ska ni ha det nu då?
Nä, respekt, det är allt som behövs, speciellt mot sådana som man inte känner, oavsett vad andra säger om andra, man ska aldrig gå på annat än egna erfarenheter, aldrig gå på andras åsikter om någon speciell människa. Då dömer man ju bara utifrån håren och inte personligheten....

fredag 27 april 2012

Varje dag har sin guldkant

Här sitter jag nu, med skolarbete upp över öronen, tror det är 3 prov nästa vecka och känner mig som en stressad kanin!
Då är det ibland skönt att bara skita i heeela vrläden (ni har väl hört "Varning för barn" med Brasse och Magnus? =)) och ta en arla morgon fika med väninnan i byn. Fullt av ungar överallt, stök och stoj, hundar som skäller men alltid en stund över för en när man kommer! Sån't är skönt =)

Just nu när solen skiner som bäst vill jag ju egentligen inte plugga, nu vill jag öppna alla fönster och dörrar och bara vädra ut all vinterstress och depression, all gammal skit ska ut, allt som går att vädra skulle hängas ut på altanräcket, skulle vilja sätta blöjor på valparna...jodå mamma Awuna städar efter dem, men det blir alltid nåt litet äckligt kvar på golvet.... *suck* Nåja, tror jag skiter i skolarbetet någon timme eller så =)
Ska bara hitta något att förankra allt vädringsbart med, det är ju nästan halv storm ute...så jag slipper hämta mattor, täcken och överkast nere hos grannen ;)

Besöket hos naprapaten i måndags gjorde gott. Nu, några dagar senare, känner jag mig som en helt ny människa! Piggare, vitalare och fylld av energi!

Ha en gôrgo' dag alla! Njut av solen, för det ska jag =)

torsdag 26 april 2012

Märkligt var ordet...

Det är så märkligt hur folk kan förändra sig. Från ena dagen till andra. Från en trevlig person till något helt annat. Som är mindre trevligt.
Att människor förändras är ju helt naturligt. Vi växer, mognar och förändras. I många fall förändras våra värderingar i takt med erfarenheterna. Om man aldrig förändrades vore ju det också märkligt.
Nåja, livet tar oväntade vändningar ibland. Ibland positiva, ibland negativa. Oavsett så är det livets gång. Men en sak som jag innerst inne tycker och tänker, det är att man är den man väljer att vara. Då menar jag som hur man bemöter andra. Att säga truligt och tjurigt att "sådan här är jag, jag kan inte ändra mig", det köper jag inte. Då finns där ingen ödmjukhet inombords och heller ingen empati och omtanke inför andra människor. Nu menar jag inte att man för andras skull ska vända sig ut-och-in-på, utan kanske lite "ta seden dit man kommer"-mentalitet. Det finns ett gammalt talesätt: Le mot världen och den ler mot dig. En bra början på bra kommunikation och en bra start på nya relationer.
Om jag är vänlig och trevlig mot dig, då är du väl mottaglig och vänlig tillbaka, eller...? Eller är du den där som fortsätter att köra på, med störtkrukan fastspänd på huvudet, och kör över allt och alla. Hör inte vad andra säger eller fortsätter med ditt dåliga humör, bara för att..? Eller...?
Varje gång jag pratar så avbryter du mig, rackar ner på det jag säger och kritiserar samt talar om att det jag säger eller tycker är fel. Men hallå, hur kan du kritisera mina åsikter, de är väl ändå mina, jag har väl aldrig försökt ändra på dina åsikter?
Varje gång jag kommer med en ny erfarenhet som gjort mig glad, en ny kunskap som gett mig en 'aha-upplevelse', då rackar du ner på det...
Allt det här nöter och nöter på vår relation och sårar mig, får mig att känna mig mindre värd, allt du gör och säger eller har är bättre än mitt.... Det kan bara sluta på ett sätt....
Jag är på gott humör och blir attackerad, som en blixt från klar himmel, men jösses, vad hade jag gjort för att förtjäna detta??? Jag var ju glad och trevlig mot dig. Jag bad dig ju bara om....då är det lätt att man blir sårad, sorgsen och känner sig mindervärdig, igen.....
Jag ställde upp för dig, och dig, och dig....men får bara skit tillbaka....då tappar man sugen till slut....
Ja, visst är det märkligt...hur vissa människor är...många är de och de lär aldrig ta slut.

Nåja, som tur är finns det andra människor här i världen, Många resonerar, om inte likadant, men snarlikt mig. Och tur är väl det, annars hade det varit en tråkig värld!

Så kärlek ut till er! Ni vet vilka ni är!

tisdag 17 april 2012

Jahopp, det ÄR april...

I morse när vi gick upp var det frost, ja, det kan man ta vid den här tiden på året, men precis när vi går ut till bilen då öppnar sig himlen! Vräksnö från Sibirien eller nåt.... Fy för den lede vad jäkligt det var att köra i, snorhalt och kallt.
Dock hade allt töat bort och marken var nästan torr när jag 2½ timme senare klev ut från gymmet. Det kändes skönt! Sol, det är vad jag vill ha nu, i stora lass!

Nu sover de små trollen gott i sin valplåda så lugnet har för tillfället lagt sig i huset. Älsklingen väntas hem när som helst och middagen är klar. Sonen svängde ihop lite vitlöks creme fraiche =) duktig han!

Oj, nu hör jag bilen på gården och det gjorde hundarna med =)
Heppåer!

Tiden går fort när man har roligt!

Nu är valparna 4 ½ vecka gamla och far runt som torra löv i huset. Fullt ös och yl är här också. Tänk er när man har sovmorgon, att vakna i gryningen av två små sirener... Inte roligt! Nåja, det är ju bara en kort tid så man får lära sig att stå ut, ha ha ha!


Här är ett smakprov på de små liven =)

Och ett till =)