söndag 11 november 2012

Blir så uppless.....

Det finns de som lever för att förstöra livet för andra. En inbillad gärning kan skapa ett hämndbegär hos dessa. Sen ger de sig inte innan de krossat föremålet för hämnden.
Jag är dessvärre ett dylikt föremål för en hämndlysten häxa. De som hämnas har jag inte ens varit inblandad i. Det är inte mig man ska straffa. Men det är klart, den som borde ha varit offret ligger redan ner och då är det väl inte roligt.
Det värsta är att det är inte bara mig det drabbar...

torsdag 8 november 2012

När slutar det göra ont?

Ni vet att jag skrev om min svärmor som gick bort i september förra året. Tyvärr fick vi inte ha min svärfar kvar så särskilt länge efter det.
Jag har bara inte orkat skriva om det tidigare, men han gick bort den 2 augusti i år.... =(
Fortfarande gör det ont. Fruktansvärt ont. Bara jag tänker på det kommer tårarna så jag gör allt för att inte tänka på det. Mycket kanske är för att det goick fort, alldeles åt helvete för fort.
Han hade ju hostat i 15 år och slutligen blev det en ordentlig utredning på varför. I mars, tror jag det var, fick han diagnosen lungfibros, dammlunga.
I juli sökte han efter en tids problem med att han hostat etter värre och även med blodiga upphostningar, kanske han hostade blod för att han åt Waran, tänkte vi. Tyvärr var det inte bara det, han hade fått en lunginflammation.
Lungfibros i kombination med lunginflammation ger inga bra odds, speciellt som han gått så många år med en obehandlad lungfibros. Ett par dygn låg han på hjärt-lung-akutvårdsavdelningen för att bli nerflyttad till intensivvårdsavdelningen (IVA). Efter ca 15-17 dygn ringer de från IVA, kl 03.40 på morgonen och säger att respirator via mask inte fungerar längre, han måste sövas och intuberas för att få tillräckligt med syre och därmed kanske tillfriskna. Min sambo fick sista orden med sin pappa... <3 p="p">Efter tre dygn sa de att det sker ingen förbättring så att det bästa är att se till att han inte har ont och låta honom somna in när kroppen sagt sitt.
Om inte detta händelseförlopp är hastigt och plötsligt och därmed chockande då vet jag inte =(
När det gällde svärmor så visste vi ju, i flera år hade hon haft SLE, en reumatisk sjukdom i de inre organen och dessutom fick hon ju en cancerdiagnos och fanns med oss i minst 6 veckor innan hon gick bort därefter.

Dessa senaste 18 månader i min familjs liv har varit fruktansvärda. Och ingen annan än min sambo och mina vänner har jag haft att krama. Mina barn har jag fått trösta, min sambo har jag fått trösta...tur att både han och mina vänner har tröstat mig tillbaka <3 p="p">
Men smärtan finns där, ännu, långt in, när ska den gå över....?

tisdag 6 november 2012

Det var la på tiden!

Äntligen fick jag tag på någon på Vuxenutbildningen!
Hon lyssnade och uttryckte empati för vad jag hade att framför. Inte för att hon kanske kunde göra så mycket, men det gjorde mycket för mig att hon lyssnade.

Fått arbetsförfrågningar, hela tre stycken idag, en missade jag och följdaktligen därför inte fick, två svarade jag glatt ja på men inte fick :-(
Äsch, jäklar...får väl snart något....hoppas jag....suck...

Pratade i över en timme med en god vän.....just nu, grunnar jag på vad jag ska hitta på till middag....Hmmm....
Aja, snart är det dags att hämta barn vid buss.
Heppåer!


måndag 5 november 2012

En dag med blandade känslor.


Snart blir det jobb, igen =)

Pillat lite, kollat på Dog whisperer, ätit frukost, druckit kaffe.

Gnällt på Vuxenutbildningen i Mark för att de dumma asen aldrig fixar hänvisning när de inte kan eller vill svara i telefon, rättare sagt, gnällde på någon stackare i växeln :/
Ap-jobbiga och as-dumma och ur-jobbiga människor, och så ska de vara till för oss, hade vart kul om läraren som jag mailade för två månader sedan hade kunnat svara innan nästa restprovsdag, 5/12 >:(
Jag ville ju liksom tala med någon om hur jag ska gå tillväga om jag vill ändra slutdestinationen, men, antingen är där ingen som svarar, eller, inte öppet just när jag kommer in. Jag kan ju inte ens få möjligheten att boka en jävla tid med någon därinne!
Nu har jag försökt ringa, olika tider, olika dagar, en gång fick jag napp, två veckor sedan så jag kunde få ett studieintyg *wow*, sedan dess har det var stört-f**ing-omöjligt att få någon att svara i telefon!!!!

Jag är jävligt upprörd just nu!

Nåja, kan någon fatta hur nära det just för ögonblicket är att gå och ta en rök........!

Återkommer....

Ibland måste man...

En av mina bästaste vänner tillika syster är dålig på att uppdaterad sin blogg. Troligen har hon  rätt mycket att tänka på och att göra så att hon inte hinner/kan/orkar ägna dig åt bloggerier, och det får man ju förstå. Samtidigt fungerar jag på att telefonterrorisera henne lite så att jag får lite nyheter den vägen :-) Akta're Eva, snart ringer jag ;-)

Sen har jag en vän till som varit ovanligt tyst på sistone. Hon är kär, det vet jag. Men jag är allt lite nyfiken på hur det går där med, snart måste jag ha en telefoneringsdag!

Jag har varit fullt upptagen med att jobba denna helg. Och ska jobba idag med, och till helgen igen. Känns bra tycker jag!

Och rökningen pratar vi inte om, inte idag, en annan dag....

Nu ska jag gå upp och fixa kaffe och frukost. Mat till vovvar och katter samt fåglar. Kolla tvättstugan och pannan.
Ha det!


torsdag 1 november 2012

Tja, de går la...

Om ni undrar hur det går med sluta-rökningen måste jag säga att lite återfall har jag haft. Inte så att jag börjat röka fullt ut, nä, en cigg här eller där mera. Och nä, jag är inge stolt över det...men, ny dag imorgon.
Man måste se optimistiskt och positivt på allt sådant här, annars lyckas man aldrig.
Sambons födelsedag kom och gick och rejält firad blev han också! Smörgåstårta och vanlig tårta blev det.
Nu ska jag släppa in vovven som ville ut lite halvakut. Sovdags!
Återkommer imorgon med ytterligare lägesrapport :-)