onsdag 7 september 2011

Det är i sanning svårt...

Just nu känns livet tungt och mörkt. Min älskade underbara svärmor, Siv, gick bort idag. Hon har nästan känts som en mamma för mig.
Vi har skrattat, gråtit och bråkat. Hon var den som inspirerade mig till att börja brodera, många är de stunder då vi suttit tillsammans och sytt, ömsom i tystnad ömsom under glatt prat och skratt.
Hon blev den farmor som mina barn aldrig haft. Hon hade alltid en stund över för lite småprat och en kopp kaffe. Elvakaffet varje dag var punktligt.

Plötsligt gick allt så fort. Malignt melanom konstaterades, metastaser i kroppen och en tumör i hjärnan........på bara 5 veckor rann livet undan. För nio dagar sedan satt hon upp och åt och pratade. Idag rann livet bort, för gott. Ofattbart. Overkligt. Ordlöst.
Sorgen är som en klump i bröstet som värker och svämmar över ibland.
Jag orkar inte med något just nu.
Det känns som om jag vadar runt i vatten...

Inga kommentarer: