Nu är det jul!

Idag har jag tillsammans med min 'syster' konstaterat att ur led är tiden.... Julskyltningen har tydligen redan börjat. I september?! Allvarligt, november, ja, det kan jag köpa men i september???
Och jag förväntar mig då att skyltningen inför påsk börjar i slutet av december... Och midsommar- innan påsk.

Idag befinner jag mig i Göteborg igen, på Vup-kursen. Skulle ha tagit med mig inloggningsuppgifterna till skolan men glömde det....gick istället upp kl 05 för att ställa mig och steka pannkakor till ungarna för de har idrottsdag idag, i Borås. Önskemålet för denna dag var då pannkakor...

Senare, när kursen är slut för dagen ska jag förhoppningsvis möta upp en som har en bok i miljökunskap. Den boken som krävs för min kurs i detta ämne går inte att få tag på någonstans, slutsåld och lagerförs inte längre. Då blir det jobbigt läge och läge för att köpa begagnat istället, men det duger det med.

Kan hoppas att vädret är bra i eftermiddag då dottern funderade på att ta sig en ridtur efter skolan. Nu är ju inte regn i sig något problem men det kan bli lite kyligt att rida i regn.

Tror att det blir tidigt i säng i kväll då jag var uppe så tidigt i morse...är redigt trött...

Snart blir det nog en stadspromenad med Janne, passar bra då Cesar skulle vilja ut och gå.

Onsdag - pluggdag

Idag ska jag försöka komma ikapp mina eftersatta studier. Biologi A och Miljökunskap till att börja med. Och jag känner absolut inte för något av dem... Det enda jag faktiskt känner för är att krypa ner under täcket och gå i ide. Det är inte vädret eller årstiden, det har jag inga problem med, nej, det bara är så. Jag orkar inget just nu, jag känner inte för något just nu, jag vill bara gå in i ett dvalliknande tillstånd och vakna upp när hjärnan, kroppen och själen funnit varandra igen. För just känns det som om de tre irrar runt i ett dimmigt landskap och letar efter varandra. Och det är där inspirationsbristen sätter in. Att göra vardagliga ting funkar, alldeles utmärkt till och med, men att plugga och utföra mera vettiga prylar, det funkar definitiv inte tillfredsställande...

Nåja, idag blir det nog pannkakor i bästa Anna Halléns stil. Á lá LCHF, ja, vad trodde du ;)

Jag gjorde chili con carne igår, och det blev poppis. Till och med sonen som inte gillar bönor tog tre gånger! Själv åt jag resterna till frukost.

Jag har lagt till ett par nya länkar i högermariginalen, bara att botanisera. Alltid finns där något som tilltalar =)

Nähäpp, åter till skolböckerna..... *djup suck*

(ingen titel)

Ja ja, jag vet...
Men vad för rubrik ska man sätta när man inget speciellt har att skriva om?
Just nu söker jag praktikplatser för det vilda. Jag vill praktisera inom djurvärlden. Har kollat upp flera veterinärpraktiker, Strömma naturbruksgymnasium, den lokala djuraffären och än så länge inget napp. Nåja, en veterinärpraktik hade förvisso stängt denna veckan och stömmas rektor var inte inne idag så det är bara att fortsätta att ringa runt...

Ingen som har ett bra förslag? Någon?

Jag fortsätter på Vup:en och utvecklar mig så gott jag kan. Letar malamute tik och väntar väntar väntar....
Har rensat stort i min vänlista på facebook också. Alla empatilösa ignoranta och nochiga människor har strukits ur mitt liv. Varför ska de ha tillgång till mig och mitt liv när de inte bryr sig för övrigt?
Så jäkla kul är de inte och så mycket betyder de inte för mig!

Så nu har jag vänt blad i mitt liv och tar ett steg i taget.
Life must go on.
JAG måste må bra.
Så är det bara.
Punkt.

Tyvärr fick jag följa min älskade svärmor till graven den 22 september. Hon fattas mig oerhört och jag kommer att sakna hennes skratt, hennes omtanke och kärlek...

Det är i sanning svårt...

Just nu känns livet tungt och mörkt. Min älskade underbara svärmor, Siv, gick bort idag. Hon har nästan känts som en mamma för mig.

Vi har skrattat, gråtit och bråkat. Hon var den som inspirerade mig till att börja brodera, många är de stunder då vi suttit tillsammans och sytt, ömsom i tystnad ömsom under glatt prat och skratt.

Hon blev den farmor som mina barn aldrig haft. Hon hade alltid en stund över för lite småprat och en kopp kaffe. Elvakaffet varje dag var punktligt.

Plötsligt gick allt så fort. Malignt melanom konstaterades, metastaser i kroppen och en tumör i hjärnan........på bara 5 veckor rann livet undan. För nio dagar sedan satt hon upp och åt och pratade. Idag rann livet bort, för gott. Ofattbart. Overkligt. Ordlöst.

Sorgen är som en klump i bröstet som värker och svämmar över ibland.

Jag orkar inte med något just nu.

Det känns som om jag vadar runt i vatten...

Från och med igår började ett nytt kapitel i mitt liv- jag har verkligen sagt upp mig från Volvo. Helt otroligt. På riktigt...
Just nu känns annars livet mer som ett djupt hål i en lergrop. Mycket har hänt denna vår /sommar och det verkar inte ta slut heller.....
Så det känns skit och pannkaka.
Men, man biter ihop och tar en dag i sänder.
Kan det bli värre?
Hoppas inte så...
För då går jag nog sönder på insidan...mer än jag redan gjort....