Det jobbigaste har varit att jag har fått tvångsmata henne för att hon ska få i sig någon mat alls...inget kul men ack så nödvändigt...
Nu finns där nästan inga flytningar kvar, ett gott tecken. Antibiotika kuren och smärtstillande/antiinflammatoriska medicinen gör förhoppningsvis sitt jobb. På allt elände hade hon givetvis en begynnande öroninfektion...troligen pga Cesars intensiva 'slicka-örat' fasoner...så där blir det också medel i öronen, det gillas inte alls av damen...
Hon pratar i alla fall nu när jag kommer och när hon vill vara med och leka så det är ett sundhetstecken och känns glädjande.
Varje dag nojar jag loss och går över henne med en osynlig lupp; inga flytningar-check, verkar hon ha feber-check, andas hon regelbundet/oregelbundet-check, allmäntillstånd-check, äter-check.... Man hade kunnat göra mer med livet känner jag men just nu får jag nöja mig med den här snäva tillvaron...
Och en sak är säker, inget nytt kommer att startas upp innan årsskiftet, alla tecken talar för att inget gott kommer att bli annars detta året. Nu kommer vi mentalt att hålla andan tills andra sidan nyår för att inget mer ska hända lilla loppan, Awuna...
Sedan blir det nya friska tag, nytt år-nytt liv!
Imorgon blir det kurs igen. Vup. Imorgon hoppas jag också att studievägledaren hör av sig ang förlängning av mina kurser...för som det är just nu så är det skit med studierna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar