onsdag 30 november 2011

Men du talar inte om dig själv...

När ska du tala om dig själv? frågade hon.
Hittills har du ju pratat på om alla andra runt dig, med farten som en kulspruta. Men inte ett ord om dig själv...
Hur mår du?
Hur går det med studierna?
Jag känner mig mentalt helt slut säger jag då.
Varför? frågar hon.
Jag vet inte, svarar jag och det alldeles för fort, enligt henne...
När ska du ta hand om dig själv med samma iver och energi?

Mmm, så kanske det är...någonstans på vägen glömmer man bort sig själv när man ska finnas där för alla i ens närhet..(tro mig, det gör jag gärna)
När man ska försöka värja sig från attacker från fiendeland o dyl....

Men, nu, från och med detta nu, ska jag leta efter vad jag tycker om, vad som ger mig glädje och vad som får mig att må bra. Jag vet att det finns, för det har funnits förut. Det gäller bara för mig att hitta det igen. Om jag så ska leta med lykta och metalldetektor, så ska jag hitta detta som gjorde mig lycklig en gång. Innan jag började må som jag mår nu.
Jag är fullt medveten om att en hel del som hänt under detta år har påverkat mig och mitt mående men samtidigt, jag kan ju inte låta det sluka mig helt och hållet, som det är på väg att göra nu.

Tag dig i kragen, kvinna!!!

1 kommentar:

**************** sa...

Mycket onödigt ont har drabbat dig den sista tiden...men du vet väl om att du är värdefull!