Awuna och jag håller på att komma överens om vad det är som gäller, jag säger och hon smyger iväg, ignorerar och hoppas på att jag ska glömma... Men icke sa Nicke! Om jag säger stanna när jag öppnar bakluckan på bilen så menar jag det. HA! Men det trodde inte hon... Nåja efter att ha ropat en stund på henne gick jag helt sonika och hämtade henne, ledde henne fram till bilen så hon kunde hoppa in igen. Konstigt, där satte hon sig ner men såg väldigt förnärmad ut... Nåja, nu är vi i alla fall överens, till nästa gång. Men men, sånt här går inte på fem minuter, minst fem dagar upp till tre veckor med konsekvent tragglande, sen sitter det =)
Å andra sidan, det är svårt att bli arg på en sådan tjej. Hon är som ett värmeljus som utstrålar kärlek, hela tiden. Snäll med katterna är hon också. Fantastiskt. Vilken tur att hon kom in i våra liv, just nu också, då vi behövde denna kärlek extra mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar